Det är tre områden som jag kommer att hålla ett extra öga på. Det handlar om golf, en pjäs och en låt.
Trump har ju dessvärre inte spelat så mycket golf i sommar och jag tror inte heller att han kommer att ha så mycket tid till det i höst. Tyvärr får man nog säga, för att det innebär att han kommer att fortsätta med tullförhandlingar och stök i världsekonomin. Nu har vi en tullöverenskommelse mellan USA och EU men vi ska komma ihåg att den är villkorad av en viss import från USA och en viss nivå av investeringar i USA. Det gör att om dessa saker inte uppnås, eller om Trump blir arg över något annat som EU gör, så kommer avtalet inte att gälla. Det gör att den stabilitet och förutsägbarhet som många tänkte att ett avtal skulle ge inte känns så stabilt. Sen är ju tullarna en våt filt över tillväxten, både globalt och nationellt för Sverige.
Pjäsen jag tänker på är I väntan på Godot av Beckett. Det är lite så den här återhämtningen av ekonomin känns. Vi har pratat om den länge men också skjutit den framåt i tid. Nu pratar vi om ett fortsatt tufft läge för ekonomin under 2025 med låga tillväxttal, hög arbetslöshet och pessimistiska konsumenter. Men vi tror också att det blir bättre 2026 för att vi har väldigt goda förutsättningar för det i och med låg statsskuld, reallöneökningar, låg inflation och låg ränta.
Låten jag tänker på är Lisa Nilssons Ett långsamt farväl och det får stå för inflationen. Vi har ju kommit ned från tvåsiffriga inflationstal men nu har vi under en tid sett inflationssiffror klistrade nära 3% snarare än nära målnivån på 2%. Sommarens prisutveckling var stökig (som det brukar vara) men inför hösten tror jag att inflationen kommer att ta sig ned mot målet om än långsamt. Och det innebär i så fall att Riksbanken skulle kunna sänka räntan en gång i höst. Den räntesänkningen är ju något som ekonomin verkligen behöver och skulle kunna ge lite extra gas till återhämtningen.
