• emblem
Mathias Krümmel:

Att leda genom mellanrummet – Så skapas verklig transformation i komplexa organisationer

När strategin är beslutad men rörelsen uteblir uppstår ett osynligt men avgörande läge i organisationer. I mellanrummet mellan beslut och vardag avgörs om förändring blir verklig eller bara ännu ett initiativ. I denna intervju delar Mathias Krümmel sina perspektiv på varför transformationer fastnar – och hur ledare kan skapa riktning, momentum och ansvar när svaren ännu inte är givna. Mathias Krümmel är koncernchef och senior transformationsledare med över 25 års erfarenhet av att leda komplexa organisationer genom kris, omställning och tillväxt. 

Vad menar du med att leda genom mellanrummet?

Mellanrummet är det läge där det gamla inte längre räcker, det nya ännu inte bär och verksamheten ändå måste framåt. Det kan uppstå i stora bolag i omställning, i kommuner och myndigheter under högre krav, eller i snabbväxande ägarledda verksamheter där tempot är högt och nästan allt till slut går via en person.

Det farliga är att mellanrummet ofta ser ganska odramatiskt ut i början. Beslut är fattade, möten genomförda och kommunikationen kan vara tydlig. Ändå händer för lite. Inte för att människor inte vill. Utan för att beslutet inte riktigt har landat i vardagen. I nästa prioritering, nästa arbetspass och nästa samtal mellan chef och medarbetare.

Det är där många förändringar fastnar.

Varför fastnar transformationer trots bra strategi och hög ambition?

För att vi ofta tror att beslut skapar rörelse. Det gör de inte. Beslut skapar ett startskott. Vardagen skapar rörelse. Rörelse uppstår först när människor förstår vad de ska göra annorlunda i praktiken. Vad ska prioriteras? Vad ska väljas bort? Vad gäller när två mål krockar?

Jag har också sett hur förändring ibland bärs för mycket av en enskild ledare. Så länge den personen driver, följer upp och håller trycket uppe händer det saker. Men när trycket minskar faller mycket tillbaka.

Då är det inte verklig transformation. Då är det ledarberoende aktivitet.

Vad avslöjar mellanrummet om en organisation?

Det avslöjar tre saker väldigt snabbt.

  • Först riktning. Vet människor vad som gäller nu, inte om två år?
  • Sedan kultur. Tar människor ansvar när det skaver, eller börjar de skydda revir, vänta in besked och optimera sin egen del?
  • Till sist ledarskap. Går ledningen närmare verkligheten när trycket ökar, eller längre bort in i rapportering, möten och formuleringar?

Rapporteringen är bilden av verkligheten. Inte verkligheten.  Det här är också något HR ofta ser tidigt. Chefer som är fullt upptagna, men som inte längre hinner vara chefer. Återkoppling trängs undan, prioriteringar blir otydliga och ledarskapet blir reaktivt.

Men det är inte ett HR-problem som HR ska lösa åt verksamheten. HR kan synliggöra mönstret. Linjen måste bära förändringen.

Vad kan ledare göra för att skapa rörelse i osäkra lägen?

Jag brukar använda bilden av fyrtornet. Ett fyrtorn tar inte bort stormen. Det navigerar inte åt dig. Men det gör verkligheten begripligare när sikten försämras. För mig handlar det om fyra saker: riktning, närvaro, tempo och ansvar.

Vad gäller nu? Är vi nära verkligheten eller bara nära rapporteringen? Går vi fortare än människor hinner förstå? Är ansvar konkret, synligt och följt?

Sedan behöver ledare göra det väldigt praktiskt: förenkla innan man accelererar, kommunicera tidigare än det känns bekvämt, söka friktionen där arbetet faktiskt sker och följa upp beteenden innan resultaten sviktar.

I snabbväxande organisationer finns dessutom en särskilt viktig punkt: våga bygga bort sig själv som flaskhals.

Annars växer bolaget, men inte förmågan.